shadowea

För att följa upp från förra g jag pladdra av mig här kan jag säga att det inte blev ngt grillat så hinken får snällt vila på balkongen tills nästa g vi orkar packa o gå ner på gården.

Sen dess har det dock var en födelsedag, min födelsedag tom, tror jag blev 27 men ingen som håller räkningen efter 20 så hehe. Trevlig kväll iaf,  va så väldigt skönt ute så hade med mig ombyte o åkte direkt efter jobbet till stan för att möta snutt, sitta på Medusa o dricka lite gott rose o bara njuta av solen, hemskt skönt o deras rose vin är väldans gott för att bara vara husets hehe. Rörde oss sedan via Hornsgatan o upp Swedenborgsgatan där vi hamna på vårt stammis ställe O'Pizzicato eller hur det nu stavas där jag åt en ljuvlig lasagne.

Så sitter man här igen, lite mer positiv denna gång förhoppningsvis. Funderar på vad man ska äta, är ju så otroligt fint väder så det man egentligen vill o borde göra är att grilla för vem vet hur länge detta underbara väder håller i sig. Problemet är bara att man bor i lgh o laglydig som man är så grillar vi faktiskt inte på balkongen :) Har dock en väldigt söt liten grill hink vi införskaffa förra året, inte direkt flitigt använd men vi ahr faktiskt använt den en g i år redan, då för att grilla korv. SÅ underskattat att bara grilla en god korv, köpa ngt gott bröd typ Njalla eller glödhoppa o sen rulla in korven i tillsammans med vad man känner för. För oss blev det kabanoss i Njalla med potsallad, ketchup o senap, varför krångla till det liksom men vad det blir idag märks, inga idéer allt tyvärr. Förhoppningsvis blir det ngt på vår ursnygga gröna hink.

Verkar vara det enda som finns, från alla håll o kanter. Jag gör en sak för att vara snäll o för att jag bryr mig men får tillb att jag är stressande som sitter bredvid på en akut, kan det vara för att jag bryr mig o vill veta vad det är för fel??
Sitter där från 10-19 då jag blev utslängd, behövde stanna en dag till o eftersom jag va så stressande att ha bredvid sig undvek jag att åka o hälsa på utan va hemma o plugga för att hämta honom som idag, då får jag skit för det, att jag inte bryr mig o nu ringde jag o fråga när han ville bli hämtad sa han att han vänta på papper för sjukskrivning, ja utbrister "aj fan" o vad får jag för det, jo en avhyvling för att jag inte bryr mig o att det blir så synd om mig när han är hemma????? snälla, inte så jag tänkte direkt, va mer att "aj fan va det så illa".

Men men nu sitter man hemma från skolan för att man plugga häcken av sig igår för att kunna ta hand om honom idag o så är man inte välkommen att hämta honom för att jag inte bryr mig. Tack för det televerket

Blir ofta påmind av de runt omkring mig att jag är rädd för att vara ensam, vet inte riktigt vart de fått det ifrån men kan nog inte riktigt hålla med. Nog kan jag gå med på att jag föredrar att planera, ha ngt att se framemot eller ngt att inte se framemot men det har inget att göra med att vara ensam eller inte. Jag föredrar att veta vad jag har framför mig, iaf ngra dagar i förhand för det kommer ändå så mkt jag inte vet så alltid trevligt att ha ngt under kontroll, en fast punkt att då vet man att ngn kommer ske.

Sitter nu hemma lite ensam, gubben är på sjukan sen jag skjutsa in honom imorse o lämna honom vid 19. Satt med honom på akuten under dagen för att han hade ont o iaf jag föredrar att ha ngn att prata med, sen att det blev från 10-19 va väl inte direkt planerat men det enda jag fick höra va att jag gjorde honom stressad men ändå kändes det som att han ville ha mig där iaf. Känns dock som att det inte va värt ngt, att jag likagärna kunde tippat av honom utanför entren till akuten, ringt på klockan o åkt hem o ätit muffins.

Tillbaka till rädslan, lätt att halka in på sidospår så är jag nu hemma själv, ringde o prata med mina föräldrar lite så de visste hur saker låg till då de ser gubben som en extra son eller nåt o jag va väldigt välkommen ner om jag kände mig ensam eller liknande så där kom det igen. Men är inte det att jag är rädd för att vara ensam, jag är rädd för att bli sårad. Låter lite väl att säga att vad som helst kan ske men så ser jag det, jag är här han är där, blivit sårad förut av andra så varför inte igen?? Ska inte dra alla över samma kant sägs det men lättare sagt än gjort för det gör ju så förbannat ont när det tar direkt i hjärtat. Man har gjort ditten o hjälpt datten o så är det den personen som rycker ut ens hjärta o stampar på det.

Så egentligen kanske jag borde vara ensam, visa att jag inte är rädd för det och samtidigt undvika att bli sårad. För har man ingen som står en riktigt nära, som man älskar etc så kan han inte såra en

dags för en sån igen o finns inget bättre ställe än här, man behöver inte använda papper o penna o man behöver inte spara det som dokument på en dator utan det finns här utan att man vet det, perfekt ställe att bara mala av sig o inte tänka på det igen. Några punkter att ta upp.

1.Skola
Mycket som flyger genom tankarna senaste månaderna, skolan är elak eller ja elak är den väl inte men känns inte direkt som man lär sig något av att vara där, man får mer gjort hemma men man e fortf lite rädd att ett under kanske sker o att de en dag när jag inte är där går igenom något jag kanske faktiskt behöver. Sitter o knåpar på en webshop som ska skrivas i Struts2 med en MySQL server och i java såklart :=) Det går väl framåt, började för ngn dag sen med kunden o har iaf fått till ett formulär o sånt men att koppla ihop en xml till databasen med struts2 ger mig riktigt huvudbry, ska man först o främst anv actionsupport i sin action klass eller vill man ha den som modeldriven, alla gör olika. Det löser sig nog, enligt min SCRUM ska jag va klar med stackars kunden på fredag om jag inte kommer ihåg min planering fel så hoppas det löser sig innan dess så jag inte hamnar efter.

1b. Rätt eller fel
Hur vet man egentligen att man valt rätt utbildning, gått ett år snart på denna söta utvecklarutbildning o tyckte de första månaderna att det var ganska skoj faktiskt men ju längre tiden gick ju hemskare blev det men är det för att det just är hemskt o att man inte alls passar som utvecklare eller är det för att man tycker det är svårt o inte fattar allt som jag vanligen gör. Antar att man inte får veta det, sökt lite annat o om jag får komma på intervju kanske det känns om det är bättre elller sämre. Gillar inte att vara smeten mittemellan som man är nu, den som skapar programmet av databasen som en person gjort o utseendet som ngn annan gjort. Logik ska det vara o det är verkligen inte programmering, iaf inte i java. Databaser is the shit :P

2. Fly eller inte fly
Aldrig ngnsin vart så sugen på att bara dra härifrån, är ju inget som stämmer i detta land, man får inget jobb utan utbildning o erfarenhet o man får knappt plugga utan arbetserfarenhet så jag vet inte. Man får väl ok med pengar antar jag men det mesta ska ju betalas tillb så känns inte speciellt bra iaf. Hamnar man hos soc måste man plåga sig hos förmedlingen som totalt dumförklarar en ngn g i veckan, som om man behövde med negativ påverkan om man redan hamnat i den situation så man måste gå till dem för att kunna överleva vilket man knappt kan på de pengar man får, kan väl förstå att man inte kan ge alla pengar hit o dit men att be folk flytta till andra sidan sverige bort från alla man ngnsin känt o hållt kärt eller från en 3a med 2ungar till en 1a för att de inte kan betala för en så stor lgh. Folk som fildelar får högre fängelsestraff än de som våldtar o misshandlar. Det är kallt större delen av året, det finns massa elaka björkar som bråkar med mig, speciellt i dessa tider.
Sverige har dock sina höjdpunkter, våren om man bortser från björkar o allergi. Man ser allt mörka, blöta o tysta vakna till liv, snödropparna kom fram tidigt o nu är skogen utanför vitprickig av vitsippor o träden är såååå nära att bryta sina knoppar ut i grönska. Det doftar blommor, man kan släppa fötterna fria i ett par sandaler o släppa fram sina snövita ben i solen samt odla ngra prickar på balkongen. '
Sen självklart familjen, de som för det mesta alltid funnits där för mig, lånat mig pengar till möblemang i denna lgh, gott i borgen för att jag skulle köpa den, hjälpt till att renovera tidigare lgh men nu när jag har en gubbe som inte har tummen mitt i handen är de nog glada att de slapp hjälpa till med denna även fast de faktiskt kom o rev hallen även här när vi hade tröttnat efter ett sovrum o ett vardagsrum :) De som alltid uppmuntrat en att göra det man känner för(om det inte vart ngt dumt) de som bjuder en på grillat så fort solen tittar fram eller det är möjligt att få fjutt om man har ett stort parasoll att stå under. Alla de g mamma stått med brödpenseln o färgat mitt hår o alla de gånger hon hällt öl i det o rullat upp det på spolar för att jag skulle va lockig o fin på mina uppträdanden, de kvällarna hon hjälpt mig med läxor o de gånger hon kommit in o dansat irländskt i mitt rum för jag vart lite nedstämd, det är verkligen en syn som man inte kan låta bli att skratta åt. De finns alltid där när man behöver dem o jag skulle sakna dem otroligt mkt om jag va på andra sidan världen, vem skulle då finnas där för mig i ur o skur? Ingen troligtvis
Men det som oroar mig mest iaf är att om man skulle åka iväg hur skulle det bli när man kom hem igen? Man har inget jobb troligtvis, inget supersparande att starta på så hur skulle man kunna få en lgh etc? för att kunna starta om igen här hemma efter man fått sin välbehövda tid borta, inte som att jag kommer sitta på häcken dag in o dag ut men drar man till Thailand o jobbar där är det inte som att man får ngra dundersummor, eller jo i deras pengar mätta men inte svenska, en thailön skulle ju inte ens räcka till mat en månad här hemma i kära sverige. Så om jag vore mer säker på hur saker skulle gå när jag väl kom hem, kanske skulle ta 1år eller 5 vem vet men iaf, om jag visste det skulle jag inte tveka för fem öre. Finns trevliga boenden för helt ok summor för ett år o kollade upp visum, verkade inte va så svårt det heller.

Nåja mkt malande o inte mkt vettigare blev man, bara mer sugen på att dra härifrån men istället sitter man med sin webshop som inte vill spara saker till databasen o en ny tattuering som känns, ja ungefär som om ngn klämt in en stor fotboll under skinnet på armen, men fin blev den o har stor betydelse för mig x2. En orchidee från thailand förra sommaren, dock inte så fin o för långt ner så fixades till o bakades in i en irländsk knut. Så orchideen för att det var min första, snutt gjorde en likadan samtidigt så kommer alltid komma ihåg vår underbara semester o tiden med honom om det ngn g i framtiden inte funkar och irländska knuten för allt bra som dansen gav mig i "unga" dagar, även fast man idag kanske ångrar att man inte tog en paus, då kanske knäna skulle hållt. Men överlag va det bland det bästa o roligaste tiden i mitt liv så en fin tattuering med de saker som betyder mest för mig- Minne av min älskade snutt o ett minne av det bästa studsandet ever :)

vad men egentligen vill syssla med? Känner man sig glad när man går upp varje morgon eller är det bara så att ett jobb är ett jobb o sålänge man inte dör av tristess ska man inte klaga? är det inte meningen att man ska brinna för det man sysslar med eller är det bara ett fåtal som lyckats hitta det som de verkligen vill syssla med, kanske bara med tur halkat in på en bana o så poff kommit fram till att det är det de vill hålla på med resten av livet.

Är själv en hemsk morgonmänniska som får ångest så fort kl ringer men är det för att jag inte vill upp o göra det jag ska göra dagligen o så har det vart i skolan, jobb nr1, jobb nr2 o så nu i skolan igen. Är det för att jag egentligen inte vill syssla med det eller är det bara för att jag helst av allt bara vill ligga kvar o sova. Saker är ju oftast helt OK när man väl kommer dit man ska men är det meningen att saker bara ska vara OK? Måste isåfall säga att jag inte ser framemot att leva massa år till om jag ska känna den ångesten så fort kl ringer en vardagsmorgon.

Man kanske vänjer sig men det verkar inte vara ett så skoj liv? kanske är det bara så att jobbet är till för att man ska kunna tjäna pengar så man kan leva den lilla tid man har som man inte är på jobbet men tycker man inte om det man gör tar det på krafterna o man orkar typ inte göra ngt när man väl är ledig iaf för allt man kan tänka på är att man måste tillb till jobbet/skolan.

Kanske vet jag innerst inne vad det är jag vill göra fast jag inte vågar satsa på det eller rädd för att det jag tycker är roligt som det är nu kanske inte är lika roligt om jag gör det 5 dagar i veckan o 8h varje dag. Man kanske aldrig får veta men jag hoppas att jag ngn g i mitt liv kan vakna när kl ringer utan att gå ångest utan istället känna att "Ja en ny dag med roliga saker att göra" o sen kunna slappna av på min fria tid eller inte behöva känna mig deppad över att jobbet komma äta upp mig igen om ngra h/dagar.

Börjar nog hämta mig igen efter iaf 1 jobbig vecka. Min kära söta mor fyllde i fredags 50 o det har planerats fest sen ngn månad tillb men det va förra veckan det jobbiga va men ska inte klaga på att det va tråkigt, bara inte beredd på att det skulle vara så krävande.
En torsdag som gick till att handla upp hela stormarknaden, hitta glas o tallrikar, dukar o ballonger för att när man kommer hem märka att man inte fick med sig dukarna o får åka o köpa nya en g till. Sen massakera stackars boden i träfgården för att få ut 2 bord bakom grill, jordfräs o träbock from hell men tillslut så stor borden på altanen med duk, löv o fins stjärnor, inne är buffebordet klart oxå, stolar omflyttade o lampan högt upp i taket för alla tjockskallar ska låta den va hel ngra år till.

Fredag, upp 7 typ, bär ner lite bunkar, balkongbord o fina datorn ner till bilen jag snodde från familjen igår, slänga av gubben vid tåget o så börja laga mat vid 7.30, efter lite småtrött fel som att hitta saxen i kylen o grytvanten i knivlådan sen en mindre bra början med pajer som läcker äggstanning så jag får ställa dem i en stekpanna så det blir tätt när ägget stelnat för att sen fylla på med äggstanning. Kändes som allt rullade på o att man skulle få komma hem i normal tid fast eftermiddagen försvann snabbt.
2 chevre/grilladpaprika pajer
2 skagen tårtor
2kg potatis sallad
1kg pastasallad
hummus
tzatziki
couscoussallad med tonfisk
2 chokladtårtor
1 plommonpaj
1 äppelpaj
koka lite ägg

fick en liten paus till att åka upp till centrum o hämta gubben, köpa med en hamburgare hem medan faster vaktade pajen i ugnen. Hemskt gott med mat kan jag säga. Vågade mig på att ta ett glas vin efter det o blåste upp 50 ballonger, satt upp dem som skulle vara inne o dekorera borden inne nu när all mat nästan va klar. Kom tillslut hem runt 22.30 helt slut i kroppen, ömmande fötter o rygg. Dusch o lägga sig på soffan o tog ett glas cognac sen somande som en stock

Lördag: Dagen D, upp redan 8.30 för en viss annan person va vaken o gick upp då så halkade på, drack lite kaffe, packade lite kläder som skulle med ner o klädde på mig andra, passade på att betala räkningar så man inte glömmer det, vore inte så bra. Sen när man va klar o förhoppningsvis fått med sig allt kilade vi ner till huset, satte massa ballonger på altanen o alltmänt småpyssel. Runt 11 kom mor o far hem så får lite bubbel att börja dagen med innan de går på kaffe o skagen. Sen blir det kökstjänst igen att göra klart couscoussalladen, göra fruktsalladen o hälla på lagen, göra vanlig sallad sen fick man äntligen sätta sig ner o ta det lugnt för 1½h med undantag för att göra bröddegen o slänga in i ugnen  lagom till . Kl 16 då det va slut på lugnet iaf så vispa grädde o vaniljsås. Fram med all maten som tog upp hela köksbordet o såg så fint ut så. Folk trillade in snabbt så fick bara mer bröd o fylla på bordet konstant. Drink ingredienserna åkte fram o musiken rullade på, fick 3 st som ville boka mig för Catering framöver detta år samt massa beröm så va riktigt trevligt. Ngra klåfingriga jävlar som kladda på datorn allt för många g så fick säga till dem ordentligt o då sa de ngt de inte skulle säga "Ta det lugnt" då sa jag till dem ordentligt o det gillade hon tydligen inte då hon va en sån som brukade köra över folk men nu själv blev överkörd så hon gick hem, ingen förlust.
Folk försvann sakta men säkert o jag kunde slappna av mer o mer, ta ngra drinkar o sätta mig ner själv på altanen o va lite social mot de som va kvar. Så va en lyckad kväll fast med mindre lyckat slut då det behövdes en stöttepelare att ta sig hem med gubben som bara tog av sig skorna o däckade i soffan. Fick tacka för stöttandet till kära grannen o sen själv ta en dusch o lägga mig i den tomma sängen men somnade som en stock.

ngt som bara går o går men hur kommer det sig att vissa har så svårt att hålla den?

Personligen är jag en sådan som åker tidigare om jag vet att ngn kan krångla för att ha lite extra tid, hellre för tidig än komma för sent för gillar inte själv att vänta. Men nu sitter man här, en kille som lovade att komma hem innan 22 med en pizza tillomed, tyvärr trodde jag på det fast det sagts förut o inte då hållts heller men man kunde ju hoppas. Först nu försöker han väl hitta ett tåg så kan ju hoppas det går åt rätt håll. Kan bara tacka min negativa sida att jag köpt ngt att äta just ifall det blev som vanligt som det faktiskt blev, inte för att man är hungrig när man är besviken men ngt måste man väl äta. Duscha själv fick man göra oxå, vi som talat om en så trevlig kväll men har man hår som går ner i svanken kan man inte duscha vid 23 o sen sova vid midnatt utan att kudden blir genomblöt o man ser ut som en svinto i håret när man vaknar samt att det fortf är blött o inte går att reda ut fören nästa g man tvättar det.

Varför säger man att man ska komma hem en viss tid när man sen inte gör det iaf? verkar ju väldigt dumt, om jag säger att jag ska komma en speciell tid spelar det ingen roll vad jag gör, jag har lovat en annan människa eller fler att infinna mig på en plats en speciell tid o då håller jag det. Har det ngn betydelse att det är ens partner? tydligen, den ser man varje dag så spelar ingen roll om man inte håller tiden som man sagt till den personen verkar det som. Jobb före allt annat som vanligt, känns lika jävligt som alltid fast ibland kan man se bortom det som vanliga dagar men när en middag med jobbgubbar tar flera timmar längre tid än en middag med den man älskar kan man undra vad som är fel? är man så tråkig?har man så lite att prata om? eller vad är felet. Bra känns det inte iaf, 74e hand som vanligt är man.

Inte ofta man är hemma denna tiden på dygnet en vardag men som synes händer det o chockande nog sitter jag faktiskt o äter frukost, det sker knappast om det är helg ens. Bara magen som bråkar så hoppas att det gör saken lite bättre, svårt att vara glad o trevlig på intervjuer annars men kvinnor sägs ju vara falska så lyckas säkert iaf för senast jag kollade så va jag iaf av det kvinnliga könet.

Passande dag iaf när solen lyser o det redan är ganska skönt ute att bara gå på en intervju o sen va ledig resten av dagen. Första g ngnsin jag får utforska Tyresö Centrum så alltid ngt att se framemot, sålänge de har ett systembolag så man kan fixa ngra cider till helgen, är gott att ha om det nu ska bli så soligt o varmt som de som vet säger att det ska bli. Då är det inte illa att sätta sig på balkongen med en kall en o inte göra mkt mer eller vara avancerad o smuggla ner den i en väska, ta en filt o ut i naturen o få lite färg där balkong räcket täcker i vanliga fall.

Jobbigt med ont iaf, gör att jag som vanligt tänker för mkt men om möjligt mer än vanligt, så mkt o så snabbt att det inte går att hinna med att skriva, får ta det ikväll eller ngt en sammställning av alla tankar om de då har lugnat ner sig. Nu dags att hitta lite kläder o få ner sista mackan. brrr.

ngt jag vill ha men inte spendera, iaf inte på mig själv. Att lägga mina pengar på hyra, lån, internet o sådana saker som kommer varje månad har jag inget problem med eftersom det är ngt man måste betala för att ha ngnstans att bo och leva. Det är det runtomkring som känns, det som man behöver fast man egentligen inte behöver det så att säga som
* P-piller: Behövs ju egentligen inte, finns ju andra sätt att skydda sig på men i fast förhållande är det nog det mest effektiva men det kostar därefter nu när jag är gammal o inte får det billigt längre

* Allergimedicin- Verkligen inte nödvändigt men behövligt om jag ska kunna andas o njuta av vår o sommar som är de bästa tiderna på året

* Mat - lunch, middag o allt annat man äter är självklart ngn man behöver men finns ju olika sätt att överleva på så att säga. naturdiet till lunch o nudlar till middag så blir det inte mkt till matkassa man behöver på en månad, men vill man leva o njuta lite så kostar det lite mer o sålänge det ligger på 999kr per vecka så kan jag nog överleva det men då ska det vara goda saker.

* Kläder/skor - Behövs men kläder o skor håller länge om man vårdar dem rätt kan dock va trevligt med ngt nytt ngn g o detta år har jag nog slagit rekord sen jag va galen i shopping. Köpt jeans (iof runt nyår), skorx2 tro det eller ej. Det känns verkligen hemskt för det är oftast saker som kostar ngra hundra men försöker övertala mig själv att de håller länge o slå ut det på tiden de håller så blir det inte så mkt. Gucci o sånt är dock inte värt pengarna

* Teknik/Data - Finns väl inga hushåll idag nästan som inte har en eller flera datorer o tv apparater o allt annat som finns. Massa av varje finns det här o är väl datorn som är den som är flitigast använd skulle jag tro o som mest pengar gått till på gott o ont. inget som syns bara märks så det är lite jobbigt, dock är tangentbordet värt sina 299kr även fast det köptes i lördags :P

* Nöje - Ja en oändligt stor kategori, allt från rajtan tajtan på stan, bio, ut o tuta, födelsedagar o bara allmänt firande. Trevligt att kunna göra ngn annan glad, de uppskattar det iaf, själv har jag svårt att spendera pengar på mig själv för det känns bara onödigt.

Ja de va mitt sätt att försöka övertala mig själv att inget jag köper är onödigt, det köps för en anledning o används därefter även fast en tom vodkaflaska dagen efter kan kännas som slöseri för om man inte köpt den hade man mått prima :)
Men ja, mkt att tänka på i dessa tider när sommare är på g o man ska ha semester, på ngt vänster går det alltid åt mer pengar då fast man inte spenderar 100kr per dag på lunch o annat man måste ha som arbetare så sett till att spara lite under året iaf så man kanske får en trevlig semester detta år, bara vädret som behöver vara fint, att vi hittar en fin bil för 5000 som inte trillar ihop o kan vi putta runt vart vi känner för o gå varandra på nerverna :)

Pengar är till för att spenderas antar jag men tanke behövs bakom spenderandet för att bättre med pengar sparat än slösa bort dem bara för att de finns på ngt man se inte använder. Det kallar jag visdom från den blonda sidan av världen (äkta blond alltså)

Namnet som först kom upp för min mage i WoW, behövde inte ens tänka utan det bara kom, jag skrev o henne "levde" jag med i 2 år eller så. Har efter det blivit en till gubbe med det namnet men varför kom det bara så passande o kändes så passande.

Alla har vi väl våra mörka sidor o jag är nog mörkare än vad jag är ljus skulle jag tro de senaste 7 åren speciellt, innan dess va jag nog bara lite grå. Motgångar gör en människa stark o man lär sig av sina misstag men när det inte är ens eget fel att man haft motgångar då? lär man av det som ngn annan gjorde eller va det fortf ens eget fel även fast det inte finns en möjlighet till det.

Skolan va måttligt rolig men klarade mig bra eftersom jag va väldigt bra på att ignorera personer som va elaka, fram tills typ sista året i gymnasiet då allt bara gick fel, mådde helt normalt fram tills en morron då jag bara inte kunde komma upp ur sängen o så va det 1år ungefär, sov 14-16h per dygn men var fortfarande trött o kraftlös de få timmar jag va uppe. Envis som jag alltid varit med att aldrig misslyckas tog jag mig genom sista året på uppsatser o annat o gick ut med bra betyg som många säger men själv ser jag det som ett misslyckande, som vanligt.

Kanske har de höga kraven på sig själv fått en att bara se saker mörkt dock ser jag det inte som att jag har misslyckats med ngt. Självklart skulle livet se annorlunda ut om man gjort andra val men vad hjälper det idag.

Tror fast på min lilla teori, eller får mig själv att tro det iaf att är man negativ så blir man positivt överraskad istället för att va positiv o bara bli besviken. Bra eller dåligt det är frågan, beror väl på hur mkt bra o dåligt som händer i livet o i mitt fall har det mest vart negativt, alltid ngt som stört eller förstört allt. Dock måste jag väl erkänna att det är lite jobbigt eftersom jag dagligen tänker katastroftankar vilket om saker jag i det läget inte har den blekaste om om de sker eller inte vilket gör mig ännu mer fundersam i om jag ngnsin får reda på mitt scenario är rätt eller om det är fel o så fortsätter tankebanorna. Fast där inne i mig har jag ngn som vill tro gott så blir en sjuhelvetes diskussion mellan katastrofen o det goda medans min arbetsdag flyter på ganska normalt förbi.

Så namnet Shadowea måste ju komma från att jag ser mig själv som en ganska mörk person inombords, har inte mkt jag ser framemot för vill inte bli besviken o folk ser mig nog oftast som det oxå förutom de som redan känner mig, men vad gör det. Hellre att de tror än att de vet :)

ger blandade känslor. Gamla saker i livet gör att jag inte kan sova om jag hör en dator som är på o speciellt inte om ngn sitter o knapprar på den, får bara ont i magen o tror att det är ngt fuffens som gör när jag inte är o kan titta vad som sker. Så alltid vaknat när jag hör en dator eller tangentbords knapper under en lånt tid o aldrig gått o lagt mig om ngn är på för vet att jag inte kan sova iaf.

Jobbar på det dagligen för att slippa ångesten själv o för min andra hälft som kanske inte känner att jag litar på honom direkt. Har jag vart ledig har jag alltid gått upp när han gått upp för ändå inte kunnat sova, som igår tex men idag så vaknade jag, tyckte det var väldigt ljust ute, såg att kl va 7 o han inte låg bredvid så hjärtklappning o super pigg på en sekund hoppa man upp ur sängen o tänkte inte igen. Så steget framåt va ju att jag faktiskt inte vaknade av varken dator som startade eller tangentbordsknapparande på ca1h men steget tillb va att det var absolut panik jag studsade upp ur sängen på ren rutin.

Är det något som alltid kommer att vara så oavsett om jag är ensam eller i par? så vetifan om det är värt att ha en dator. Så mkt ont kan komma från den o man kan hitta med den oxå för den delen, har jag väl alltid vetat antar jag men bara levt i min fluffiga värld om att sånt händer inte mig men när det gjort det ngra g går det tydligen inte att släppa. Återkommer konstant som en ångest över att det kan ske igen o man sitter där o känner sig så jävla dum att man inte vet vart man ska ta vägen o ännu dummare över att man inte trodde att det skulle ske igen´, som att bli överkörd flera gången om.

Antar att alla förhållanden o personer ser saker på olika sätt men om en person inte tycker att ngt är okej så borde det vara ngt den andra antingen kan acceptera att leva utan eller man väljer att ta skiljda vägar, men det kanske bara är jag som tycker det. Skulle självklart inte ge upp min familj för en kille men andra saker som jag kan klara mig mkt bra utan o som jag dessutom kan få från honom avstår jag gärna ifrån sålänge det inte blir en lista på 1000punkter.

Så jag hoppas att den respekt o kärlek som nu sagt finns håller både honom o mig från att göra ngt dumt igen...

hmm det är vår, kärlekens tid säger de som vet, de som inte har ngn (o de som behöver ngn mer) att vara med hittar ngn att vara med genom uteserveringar o mer naken hud. Vetifan hur det känns faktiskt, älskar att det blir lite varmare, man kan byta ut vinterkängor mot högklackat som visar tårna o iaf byta byxor till strumpisar utan att dö av köld men med allt att döma av det man läser vetifsjutton om det är så kul eftersom man ändå ses som ett objekt. Kanske så det ska vara, klär man sig på ett speciellt sätt spelar det ingen roll hur "speciell" man är för man ser ut som en objekt som alla med rätt ordval kan dra över.

Antar att det inte är ngt att fundera på, det bara är så

för att sitta hemma o va sjuk, tankarna kommer o går bäst fan de vill o det inte direkt bra tankar när det gäller mig. Arbeta är inte det roligaste som finns det heller med för det mesta gör man ngt vettigt o tänker då inte på så mkt onödigt som man nu gör när man sitter här o knappt halva dagen har gått.

Är konstigt med tjejer, kanske killar oxå för den delen när de kommer till det egna självförtroendet. Har tidigare sagt att mitt inte är det bästa o står kvar vid det kanske starkare än ngnsin. Klär jag upp mig för en kväll ute väljer jag självklart kläder o lagom med smink så att det framhäver det jag har vilket för mig är ben, ögon o läppar. De som inte finner mig attraktiv märker jag inte, de som tittar o pekar på mig (oftast tjejer) tar jag som att de är avundjsuka sen de som ger en en trevlig blick är de som tycker att man ser bra ut, troligtvis iaf.

Det är så udda att personer man inte känner på stan oavsett om de gillar vad de ser eller är avundsjuka gör att man känner sig attraktiv men när det kommer till den egna hemmaplanen är det helt annorlunda. Är väl ändå där man borde känna sig trygg o säker i sig själv o sitt utseende? Varför har man annars ett hem o partner? Har inget bra svar alls på det faktiskt men det går ju alltid att gissa, De man ser o träffar på stan kommer man troligtvis inte se igen, iaf inte äta med, gråta o skratta med samt sova o älska med, de kan tycka vad de vill o det är glömt inte många minuter senare. Men i ett förhållande komms det mesta ihåg, oftast då de dåliga sakerna. Är troligtvis mer vanligt hos tjejer men räcker man verkligen till? Man sitter där i soffan efter jobbig arbetsdag totalt osminkad med mysbyxor o en t shirt, helt mörk under ögonen o alltmänt seg. För mig är det charmen med ett förhållande, att få se personen man planerar ett liv med i alla stadier- trött, sjuk, ledsen, glad o allt som kan finnas. Är väl kanske att killar (oftast) inte sminkar mig så de ser likadana ut nästan jämt men en tjej kan ändras så otroligt om hon avsminkar sig, nu är jag en sådan som inte sminkar mig på jobbet eller till vardags om jag inte ska ut ngnstans speciellt men det känns ändå som att man inte räcker till, att när man sitter där med sina myskläder, allmänt trött o bara vill vara att jag förstår verkligen att killar tittar på nakna brudar o porr överallt, de med sin perfekt sminkade hud, toppiga bröst o former utan ngnsomhelst skavank. Man ska väl inte jämföra sig med såna men självklart är det lätt hänt när man går förbi spegeln o ser ut som man blitt överkörd o inte sovit på en vecka, är väl enklare att ta sig till det oäkta som idag går att få tag på när som helst via nätet o hur enkelt om helst att ta bort sen igen för att ingen ska veta vad man sysslar med.

Låter kanske väldans negativt men det är ngt som inte släpper mina tankar för tillfället, jag kommer alltid ha skavanker, mina bröst kommer inte alltid vara fasta, mitt hår inte alltid lika ljust som det var för 5 år sen, märker själv att jag blir äldre. Allt har väl sina anledningar, inte som att jag alltid tänkt i dessa banor men att bli bortvald före porr o utvikningsbrudar gör inte självförtroendet ngt gott o att det försökte gömmas bakom min rygg gjorde inte saker mkt bättre. Hoppas bara att alla förstår att kanske 0,1% av alla tjejer är "perfekta" o att ingen kan ta en kuk stor som en falukorv i baken bara sådär i 100km/h, det ger ärr, både fysiskt o psykiskt. (me know) Trodde att jag kommit över det där, lagt det bakom mig o gått vidare men enligt lördagens upplevelser nej, det bara vände sig i magen. Så länge jag slipper se honom så verkar det funka

Hoppas bara att jag ngn g får tillb det självfötroendet jag hade för 5 år sen innan 2 killar förstörde allt för mig o bara hoppas att nr 3 överlever mig för jag vet att han verkligen ser mig som vacker o sexig även fast det är svårt att tro ibland, sen att han överlever mina dåliga skämt är bara tur :)

ngt jag känt väldans mkt senaste tiden. Kan komma från absolut ingenstans vilken tid som helst på dygnet o sen försvinna lika snabbt igen, man blir helt trött i hjärnan o fattar inte varför, känns som man haft 30 matteprov efter varandra o verkligen tänkt så det knakar men man har egentligen inte gjort ett skit, hjärnan tänker utan en, undrar vad den tänker på.

Tänker en himlans massa saker dagligen men inte så pass att man blir trött i hjärnan, såna avancerade saker är det inteden bearbetar i vanliga fall. Då handlar det mest om livet, vad som vart, vad som är o vad som kommas skall. Det som vart vill man glömma det som är vill man ha bra o det som kommas skall hoppas man skall bli bra men inte direkt i tankebanorna man tänker för det mesta. Snarare tvärtom, tänker på allt som på ett eller annat sätt kan gå fel, att man misslyckas mer än man redan gjort i detta lilla liv? Tänker man så är man beredd men vetifan om man verkkligen kommer ta det på ett bättre sätt än om man var helt oförberedd? Antar att man aldrig får veta för kommer troligtvis alltid tänka i negativa banor 70% av tiden iaf som hjärnan är aktiv.

Dock är det väl så att om man tänker positivt så har man det väldans bra medan det fortf är bra så att säga men den kan det självklart gå käpprätt nerför bara sådär men då kanske man haft många år av lycka. Oftast kanske man ser att det börjar luta neråt o kan göra ngt åt det eller så låtsas man som inget alls o allt går in på rutin o allt blir skit iaf. Been there done that, skulle nog ändrat en del om jag kunde men ja to late nu om man säger så, hade haft ngra år till att gjort ngt skoj än att leva på hoppet att folk förändras till det bättre, sällan de gör det speciellt om man testat 5 g eller så innan minst.

Men men folk är olika o folk tänker olika, tyvärr kanske man skulle säga men ja inte mkt man kan göra åt sålänge det är inom normala gränser De som tänker på hur skoj det skulle vara att mörda ngn tänker utanför gränserna men de som hoppas o lever på tron att saker kommer att gå vägen anv tankeverksamheten på ett bra sätt. Jag är nog ngnstans mitt emellan dock normal :) Tror sällan saker kommer gå vägen o har ett antal förslag på varför det intee skulle göra det. Lite mer förslag på varför saker skulle gå vägen skulle väga upp allt på ett bra sätt